MaryBone

När jag fyllde år fick jag i present av Herr N att vi skulle gå o se Dark Shadows, den senaste Burton/Depp filmen. Vi hade sett fram emot den dagen det skulle ske, o igår var det äntligen dags.
Vi var på biografen i god tid, o Herr N köpte biljetter, o snacks-menyer.
Vi visade upp våra biljetter, som revs, o så klev vi in i salong två. När vi satt där inne kände vi oss ruggigt gamla, o pratade om att det är detta som är så tråkigt när det är en bio med 11-års gräns- bion fylls med småglin som sitter o pratar filmen igenom, skrattar på fel ställen, o är allmänt dryga.
Lamporna släcktes, o vi förberedde oss på sista trailern. Den var för The Dictator, o verkade vara lite mer påkostad än de andra. Tänkte att den kanske precis skulle ha premiär- o att den därför fick en längre trailer. Men problemet var att trailern aldrig slutade.
Shit!
Vi blev alldeles kalla inombords när vi såg att klockan vad 14 minuter efter den tiden filmen borde börjat. Kollade på biljetterna. Jo, det stod salong två.
Men vänta nu!
Det stod även att vi skulle se filmen fredag klockan 18,30 o inte torsdag 19,00.
Herregud!!
Vi plockade ihop våra grejer o gick ut till kassorna igen.
Personalen insåg sitt misstag, o sa att vi skulle få två fribiljetter, o så fick vi själva välja om vi ville se filmen- trots att vi missat början- eller gå på den senare. Efter lite överläggande kom vi fram till att det inte passade att gå en annan dag, o filmen skulle bara gå till tisdag, så ca 20 minuter efter att filmen börjat smög vi i rätt salong, o såg Dark Shadows. Det tog ett tag att komma i rätt stämning där inne, för vi var alldeles uppjagade, o lite fnittriga, efter vad som just skett.

Det vi såg av filmen tyckte jag var bra!!

När vi kom ut från salongen, efter att filmen var slut stod en ur personalen där utanför o gav oss två fribiljetter- var! Hon bad så mycket om ursäkt, o vi blev jätteglada över att vi skulle få gå på bio två gånger till.
Alla kan göra fel, o de löste problemet på ett exemplariskt sätt!


Min känsla angående filmen The Dictator äv väl sådär. Jag såg en kvart av filmen, o trodde det var en trailer...

Idag är det den 17:e maj. De flesta har säkert redan koll på att det är Norges nationaldag, o det är- vad jag förstått- en väldigt stor dag för Norge.
Dagen har dock för mig en helt annan innebörd- då det är Internationella dagen mot Homofobi.



På Europaparlamentes hemsida står det;

"Fram tills 1990 klassade Världshälsoorganisationen homosexualitet som en mental sjukdom och det var först den 17 maj 1990 som generalförsamlingen deklarerade att homosexualitet är ingen sjukdom, en störning eller en perversion.

Samkönade äktenskap eller registrerade partnerskap erkänns fortfarande inte i de flesta EU-länder, och par av samma kön stöter på svårigheter när de försöker att få sina rättigheter erkända i andra medlemsstater."

 

 

Det är ju egentligen helt vansinnigt, att det bara var 22 år sen de kom fram till något dyligt, med tanke på hur länge det funnits människor- ergo homosexualitet.

 

För något år sen pratade jag med en person om homosexualitet. Hon kom från Syrien, o var helt övertygad om att- eftersom det är en synd i hennes land att vara homosexuell- var ingen det. Efter ett tag kunde hon kanske acceptera att det måste finnas nån i hela Syrien- men det fanns asolut ingen i hennes hemby. Hon hade svårt att inse det hemska i att någon inte vågar vara den de vill, för att denne- i bästa fall enbart blir- förskjuten av familjen, för detta är något hon lärt sig sen hon var liten. Hon hade snarare inställningen att detta var något vi ägnade oss åt i (bl.a) Sverige- där vi är lite slarviga o lössläppta o t.o.m har relationer innan äktenskapet.

Arma människa!

 

 

Annars har jag (uppvuxen i en by) träffat många som har en "öppen och fördomsfri" inställning till homosexualitet.

 

-"Det är ok att de gör vad de vill- så länge de inte stöter på mig!"

 

Vad får dig att tro att någon överhuvudtaget skulle vilja ta i dig, ens med tång? Du är en vidrig bonde med snus i hela munnen, som tycker det är skojsigt att vara lite kvinnoförnedrande, o inte tycker det är fjolligt att lägga alla dina pengar på att köpa nån slags kjol till din bil.

Själv har jag inget emot karlar- så länge de inte är vidriga.

 

Nu ska jag lägga bitterheten åt sidan, o istället ägna den här dagen åt att fira.

 

 

HBT-FTW!

Så. Lördag. Hinkade vin med Ragge o Martin, innan vi begav oss ut.
Ragge försökte agera wingman, o få mig att bli intresserad av lite allt möjligt där inne- men det gick väl sådär...
För min del är det mest personligheten som är intressant, o det är den som avgör om man bli mer intresserad, så att leta en framtida make, o fader till mina ofödda spädgrisar är rätt svårt på krogen, där det bara handlar om utseendet (vilket jag uppenbarligen saknar, då inviterna inte direkt haglar in...), o då ska det verkligen vara nån som är förjäkla snygg för att man ska bli intresserad. Jag vet inte om du sett fulla människor- men de brukar aldrig vara riktigt så förjäkla snygga som de kanske själv känner att de är.
Kvällen slutade med att Jamiroquai gick fram till Ragge o raggade/intervjuade henne, tills han fick reda på att Martin var hennes sambo, o då övergick hans intresse till Martin, o de blev nästan bästisar innan han smidigt tog sig från platsen. Han var ju åtminstone modig.
Men jag ska inte klaga. Vi hade kul ändå. O så var E där- o han är alltid en så festlig prick att jag blir på bra humör.

O väntar jag bara tillräckligt länge kan jag bli en snygg cougar, som bara dejtar yngre män- men med fördelen att jag inte har söner i samma ålder. Så får det bli!

Igår gjorde jag nåt helt ovanligt, o åkte på opera!
När min farmor fyllde år uppträdde min kusin Nils, o han sjöng så fint att jag ville höra mer- så då såg jag till att få göra det också.
Vid 13 kom mamma o Kurt o hämtade mig, så jag o mamma kunde åka o äta lunch på Buffé Grön innan vi åkte.
Trots strul med tågtider (jag läste fel) hann pappa till sist ta sig till Köping i tid, o skulle komma med bussen istället.

Jag sa till pappa; "bussen stannar på stan, men kliv av på stationen- det är enklast att hämta dig där".
Senare ringer pappa. Då har han gått av bussen på stan, är på väg mot oss, o går mot kyrkan.
Kurt åker för att hämta honom.
Efter ett tag ringer pappa o frågar vart Kurt är. Jag säger att jag inte vet vart han är just då, o det enklaste vore om han tog Kurts nummer o ringde själv, så jag inte skulle behöva ringa fram o tillbaka.
Samtalet bryts, o Kurt ringer. Han säger att han är på den norra sidan av kyrkan. Jag ber honom att inte säga så, o jag får tillsist veta ett bättre riktmärke.
Jag pratar med pappa igen, o försöker förklara vart Kurt befinner sig. Pappa frågar om det är på andra sidan kyrkan. Jag säger att jag inte vet- då jag inte har någon aning om vart pappa är.
Tillslut hittar de iaf varandra, o jag behöver kanske inte säga detta- men om han klivit av på stationen hade det faktiskt varit enklare. För mig iaf.

När alla slutligen är samlade, beger oss till Vadstena för att gå på opera.
Vadstena visar sig vara väldigt litet, för först missar vi centrum, men på andra försöket hittar vi dit, o har inga problem att hitta Nils- som i full Sarastro-sminkning står o väntar på oss. Han tar oss till ett jättemysigt stället som serverar oss supergod mat, o en efterrätt jag ska försöka återskapa.

En kort promenad bland Vadstenas gamla, fina hus tog oss till Gamla Teatern, platsen för konserten.
Nils behöver gå o göra sig iordning, o då det var ett tag kvar tills det skulle börja, men kön redan började skapas delade vi upp oss två o två. Två köade, två gick på upptäcktsfärd.
Jag o pappa strosade iväg lite;

Ponera att du rånar en bank.
Du tycker att du planerat perfekt, o tror du ska komma undan med 30tusen dollar.
Eftersom du skadat foten beger du dig till en supermarket för att köpa sårrengöring. På tvn där inne ser du en bild av dig själv, där de berättar att du är efterlyst, o de vet exakt vem du är- även vilken bil du kör.
Du inser att du måste göra dig av med bilen, o gömma dig nånstans tills allt lugnat ner sig.
Du lämnar bilen, o traskar- haltar, med din onda fot- runt ett tag.
Tillslut kommer du till en brevlåda det ligger ett vykort i. Men hjälp av informationen på vykortet lurar du dig in i ett hus där en ensam man befinner sig.
Efter ett tag kommer det fram att du ljugit o att du är en efterlyst bankrånare, så för att visa hur farlig du är avslöjar du avslöjar din plan; du ska döda mannen, lägga honom i badkaret, o sova i hans säng.
Mannen som väntar middagsgäster tvingas ringa o avboka middagen.
Han har, innan detta kom fram, varit en hygglig värd som bjudit dig på vin. Det visar sig att vinet var spetsat, du är drogad, o tuppar av.
När du vaknar sitter du på en stol med bakbundna händer. Mannen har sin middagsbjudning, men det visar sig att hans bekanta bara befinner sig i hans huvud.
På bordet ligger en skärva av en tallrik som mannen slog sönder tidigare. När mannen är upptagen med att konversera med sina "gäster" plockar du upp skärvan i munnen, o släpper ner den i ditt knä. Sekunden efter har den på något oförklarligt sätt förflyttat sig till dina händer, så du kan såga av repet du är bunden med.
Hur går det till?
Du kommer dock inte undan. Eftersom du är drogad kommer du inte så långt, innan han hinner ifatt o slår dig i huvudet. När du vaknar nästa gång vill han visa dig sin klippbok. Där finns bilder på en karl han haft hemma hos sig tidigare, o vad han gjort med karl´n olika klocklag, o du förstår att klockan 6 på morgonen kommer du ligga död i hans badkar.
44 minuter in i The Perfect Host, o mannen har nu en fest med massa inbillade gäster som han dansar konga med. Hur ska detta sluta?



Ps. Idag fick jag svar på mitt prov i arbetsmiljö o säkerhet. Jag fick MVG på provet, o så även på kursen. Tjohoooo!!! Ds.

Idag tog pappret slut på toarullen.
Jag vänder mig om lite halvt för att lyfta på locket till papperskorgen, o slänga den tomma rullen- då jag i ögonvrån får syn på nåt, o stelnar till.
Det ligger ett BANANSKAL i papperskorgen i mitt badrum. Jag har inte haft bananer hemma på J-Ä-T-T-E länge, så det borde inte finnas nåt bananskal hos mig. Speciellt inte ett som fortfarande är gult, o alltså måste ha slängts nyligen. O definitivt inte i badrummet. Jag äter nämligen aldrig när jag är där inne, av helt normala o hygieniska skäl.
Jag hinner tänka en massa olika scenarier om galna mördare som bryter sig in hemma hos folk, äter en banan i deras badrum, o sen kanske gömmer sig nånstans för att hugga sitt offer i bitar- innan jag kommer på det.
Kollar ner i papperskorgen igen- noggrant den här gången, o då ser jag att det inte är ett bananskal. Det är ett gult blad som torkat o ramlat av en av mina orkidéer (som står i badrumsfönstret pga bra fuktighet), som jag slängde imorse.
Pustar ut.

Annars har det varit fullt upp den här helgen. I fredags satt jag o Sara i en bil o skyddade oss mot regnet, o sen kollade vi på när Jolina spexade, o klev omkring som en knarkare i en klädaffär. På kvällen gick jag o Herr N o såg 21 Jump Street. Lördagen tvättade jag på morgonen, o sen åt jag en pizza-lunch o kollade på Family Guy med Micke. Kvällen spenderade jag hemma med nåt glas vin, o började titta ifatt på alla Desperate Housewives avsnitt jag missat sen jag började skolan (för de går för sent) på nån streaming-sida. Idag lagade jag Broder Tucks fantastiska lasagne, med en personlig touch. Sen testade jag ett nytt recept på en kladdkaka med mjölkchoklad, att bjuda Anna-Kakan på- för att jag vet att hon gillar mjölkchoklad. Den smakade hur gott som helst, men det var den kladdigaste kladdkakan jag nånsin gjort.

Igår gjorde jag iordning en dessert som jag plockade ner i en äggkartong, o begav mig hem till Karro.
Där hade sen jag, Karro o Kroken en mycket trevlig kväll, som vi tyvärr valde att avsluta med att gå ut. Det var ju bara för sorgligt!
Däremot känns det inte lika märkligt längre att jag varit singel så länge- trots att jag har så mycket goda egenskaper.
Jodå, visst hade jag min chans med skjort-killen som strök runt mig- om jag själv tagit initiativet. Fast innan jag hann göra det gick han krabbgång framför oss, o precis då kände jag att det aldrig skulle bli vi två.
Fast lite action blev det nog allt! Jag fick en kram av en livs levande herre, som klappade mig på håret, o sa att jag luktar gott. Jag vet att jag luktar gott. Min hårspray är schwarzkopf gåva till mänskligheten.

I förrgår var jag väldigt torr på näsan. Jag bestämde mig för att göra en snabb peeling, där jag blötte ner en handduk o sen gnuggade jag som faaan. Gnuggade visst lite väl ivrigt, upptäckte jag- när det kom lite blod från näsbenet. Sen dess har det börjat blöda varje gång jag tvättar mig i ansiktet. Alltså bara av att jag tvättar mig, innan jag ens torkat med en handduk.
Såhär i efterhand känns som det kan ha varit en lite dålig idé. Jag vet ju hur känslig hud jag har, så jag borde inte ha tagit i sådär mycket. Förhoppningsvis har jag lärt mig nåt till nästa gång... men jag kan inte lova nåt.

Nåt som irriterar är vuxna människor som pratar "gulligt" med varandra. Att försöka låta som en bebis är inte gulligt. Inte när man gör det med någon man har ett vuxet, intimt förhållande med.

En annan sak som irriterar mig är öroninlammation. I början av veckan tog man min sista tabeltt, på min tredje kur antibiotika. Då jag inte är helt återställd än ringde jag till sjukhuset. Min doktor ringde upp (givetvis INTE på utsatt tid. han ringde en timme innan, men som tur var kunde jag ta samtalet då. tydligen måste man inte kunna klockan för att bli doktor/läkare eller vad han nu är), o förklarade att detta var normalt. Om det inte gått över på en månad skulle jag höra av mig igen. EN MÅNAD.
Jahaja.

Nu är jag iaf ledig tills jag börjar skolan klockan 7 på onsdag, o det gör att alla andra irritationer lägger sig lite. Iaf tills imorgon, då jag kan vräka ur mig allt jag stör mig på!! Tjohoo!

Igår var jag o pappa på Lakritsfestival!
Det var min födelsedagspresent till pappa. Lite misslyckat var dock att jag glömde biljetterna hemma, så pappa fick stå för inträdet. Fast han har fått en annan present också. O så var det ju min idé. O det är väl det som räknas?
Hur som helst var det en mycket trevlig dag, o en mycket trevlig tillställning.
Vi provsmakade lakrits i två o en halv timme, innan vi gav upp. Jag kan lova att man hinner få i sig en hel del lakrits på två o en halv timme. Stället var fullspäckat med olika lakritsgrejer (o en liten Pia, som vi stötte på)!
Det fanns rå lakrits, salt lakrits, söt lakrits, lakrits med choklad, hallon, blåbär, varm choklad med lakrits, milkshake med lakrits, spunnet socker med lakrits, bröd med lakrist, glass med lakrits...
Till sommaren planerar jag att göra sån där milkshake med lakrits. Den var supergod!
Jag köpte de sötaste små bakverken jag nånsin skådat, som jag åt upp ikväll.
Planen är, att så länge Lakritsfestivalen återkommer nästa år, gör även jag o pappa så.


Att jag glömde biljetterna var ju tankspritt. Speciellt eftersom jag kollade på dem dagen innan, för att se vilken tid festivalen öppnade på söndagen, o tänkte för mig själv att jag skulle lägga ner biljetterna i plånboken på söndagen. Varför jag inte gjorde det när jag höll i dem kan jag inte förklara. Men när jag nästan var framme vid stationen, det var 10 minuter kvar tills tåget skulle gå, o jag kom på att biljetterna satt kvar på kylskåpet kändes det riktigt, riktigt dumt.
Men jag har haft väldigt mycket att göra. Har ett prov på en väldigt kort, intensiv kurs på onsdag, o har tänkt mycket på det. O innan det var det provet på Matbrödsboken jag laddade upp inför. Fick VG på det förresten, vet inte om jag skrutit om det än? Det är stressigt att klara av en hel utbilning på 38 veckor. Förutom alla kurser o alla prov, ska jag även lära mig en massa i bageriet, o tänka på allt som händer där. Ja herre! Att försöka ha ett privatliv utanför allt detta är kämpigt.

I fredags när jag var till doktorn sa han att jag fortfarande har öroninflammation, o att det viktigaste för mig var att hålla näsa o bilhålor öppna- för om de täpps igen är risken stor att öroninflammationen blir värre.
"Ingen risk", tänker jag, då jag knappt varit snorig sen jag avslutade senaste kuren antibiotika.
Dumt tänkt.
I lördags när jag o mamma var iväg på en shoppingtur började jag känna i bihålorna hur det tjocknade. Sakta men säkert blev jag bara sämre o sämre. Söndagen var jag helt utslagen, bihåleinflammationen höll på att återvända, jag fick näsblod, feber o yrsel.
I måndags, o igår stannade jag hemma från skolan. Nu har dock antibiotikan börjat verka, o jag känner mig bättre igen, så idag var jag tillbaka. Fast jag har å andra sidan feber just nu...
Nåja.
Det känns bra att det var samma öroninflammation som var kvar, o att det är därför jag blev sjuk igen- o inte att jag dragit på mig nåt nytt. Jag går runt o oroar mig lite för att detta kommer vara startskottet som sätter igång en immunförsvar-fri period igen...

Andra tråkigheter som hänt i helgen är att kylen pajjat, o jag fick slänga en massa mat, för jag fick vänta flera dagar på ett nytt kylskåp. Tack o lov har jag en mamma som har en högre inkomst än jag, som kunde hjälpa mig o köpa en massa ny mat till mig att fylla kyl o frys med.

Nej. Detta är inte mitt glättigaste inlägg genom tiderna.
Men jag blir trött av att vara sjuk.
O dessutom har jag för tillfället 11:- kvar på kontot- till CSN kommer om exakt en vecka, o att konstant ha så dåligt med pengar är nåt som gör mig nedstämd.
Nu ska jag lägga mig i sängen, och läsa lite läxor, tycka synd om mig själv, somna tidigt, o förhoppningsvis vakna ännu lite friskare imorgon.
Adjö.

Hej Moa.
Vad bra att du kom hit idag. Det har gått en faslig tid sen du avslutade din andra antibiotika-kur för din andra öroninflammation, o det borde givetvis ha blivit bättre. Men när jag mäter trycket, o kollar in i dina ögon ser jag att du har kvar lite öroninflammation i ena örat. Det du får göra nu är att tryckutjämna, fast blår inte ut- sug in, då tar sig luften in i hörselgångarna, o om det finns vätska kvar där kommer den ut. Sen måste du se till att ligga väldigt högt när du sover, börja med nässprayen igen, o så skriver jag ut en tredje kur antibiotika.
Ps.
Det är inte konstigt att du har ont i din fot, det var ju blott i brjan av januari du skadade den. Vänta dig att det kommer göra ont i 6-7 månader till, o så länge du anstränger den- som du gör varje dag du spenderar i bageriet på din skola- kommer det ta ännu lite längre tid för läkning. Du får börja med en ny kur diklofenak, som du bara tar vid behov, när det gör riktigt ont- som tex varje gång du går till o från tåget, är i bageriet, o ibland bara när du vaknar på morgonen. Det är ju aldrig bra att äta mediciner under en längre tid, som man inte behöver.
Hälsningar Doktorn.


Övrigt som hänt idag är att vi haft prov på boken om Matbröd. Det var på över 120 frågor, o ALLA i klassen gissade på ett stort antal frågor- då det dök upp en massa som vi inte pratat om, eller fått information om att vi skulle läsa på. Oavsett känns det bra att provet är över, o vi fick veta innan att så länge vi svarade rätt på någon fråga skulle vi bli godkända. Så jag har iaf godkänt på provet.

Jag sitter o kastar ett getöga på "En stark resa med Morgan o Ola-Conny". Det roar mig lite när de kommer till ett all-inclusive hotell på Gran Canaria (har inte riktigt kunnat utröna vad de kallar det, men de har iaf insett att det är lyxigt, o att de får äta så mycket de vill). Killarna traskar ner till poolen för att kolla läget. De hittar några solstolar som befinner sig i skuggan av en palm. De lägger sig på stolarna, o ser nöjda ut.
"Sån här lyx har jag aldrig haft" säger Ola-Conny, "jag har alltid legat på en filt."
Ha. Ha. Ha!

Jag:
Jag tror jag har råkat slänga ett presentkort jag fick av Body Shop med pappersinsamlingen.

Mamma:
Oj, det var inte kul alls.

Men det är bra att du sorterade rätt.




Hittade presentkortet igen. Hade satt det på kylskåpet, för att inte tappa bort det. Jag är inte van med att jag är så där ordningssam, så jag letade igenom hela lägenheten innan jag av en slump fick syn på det när jag skulle ta ut nåt ur kylen.


Jag antar att alla vet om att det är den internationella lakritsdagen idag. Eftersom det i år var första gången Sverige skulle fira dagen antar jag även att alla slog på stort, o klädde ut sig till lakrits.
För att fira, o se till att alla i min klass verkligen insåg storheten i detta bakade jag en supergod citron- och lakritspaj o tog med till skolan idag. Givetvis gick den hem!

Skrytbilder på annat jag bakat den senaste tiden;

Nu är påsken över, o den firades med den stora familjen i Färna.
Stojjigt o stökigt med vilda barn, o vuxna i drivor, som skulle samsas om samma utrymme- men mycket trevligt.
Broder Tuck, Marie, o Elvira saknades dock, o det var mindre trevligt.

Jag bakade tårta o glasskaka, som jag kommer skriva mer om i recept-bloggen så snart jag får tillbaka kameran jag glömde.

Igår såg jag Bonde Söker Fru. Och svaret blir nej. Jag kommer inte skriva till nån bonde i år heller.
Däremot borde de ha ett Bagare Söker Fru. Jag tror det är svårt att träffa nån när man jobbar som bagare. Man står i ett bageri från innan ottan, gömd för allmänheten. Iof slutar man tidigare på dagen- men det gör ingen annan, så man träffar ändå ingen då. Sen kan man inte gå på krogen (om man nu tycker att det känns fräscht att ragga på krogen), för lagom när alla andra går hem från krogen, går man själv till jobbet- då man även jobbar helger. Samma sak är det för mig, o skolan nu. Jag går hemifrån innan de flesta ens vaknat. Spenderar hela dagen i skolan, o sen åker jag bara hem o läser på till nåt prov, eller bara försöker komma ifatt med hushållssysslorna. På helgerna vill jag helst inte gå ut på krogen/fest eftersom det förstör flera dagar för mig den kommande veckan, när jag försöker komma ifatt med sömnen igen. När ska man då träffa nån?!
Så om det fanns nåt som hette Bagare, alternativt Bagarstudent Söker Fru skulle jag ställa upp. Så länge jag inte filmades, o behövde vara med på tv. Men alla brevskrivare undersöktes noggrannt först, så jag visste att de inte var galna o vansinniga på ett eller annat sätt.
Jag önskar jag kunde säga att jag inte kräver mer än det, men det är inte sant. Listan på vad jag vill ha, eller snarare vad jag inte vill ha kan göras lång. Kanske skulle s

Nu måste jag ägna resten av kvällen till att plugga på Matbrödsboken, till provet vi kanske har på fredag. Skulle ha gjort det tidigare, men hade ett långt samtal med Klenis istället. Båda hade en massa frustrationer som behövde ventileras. Det är rätt smart att ha en bästis.

Imorse när jag kom in i köket låg en lite tilltufsad vindruva på golvet.
Jag vet inte om jag kan pusta ut än, för jag är inte säker på om det är den försvunna druvan som kommit tillbaka- eller om Kurry helt enkelt inte orkade leta reda på sin gamla druva, o själv plockade upp en ur slasken.
Spänningen stiger...

Igår när jag kom hem från skolan försökte jag göra en morotskaka. Jag skulle ha med den till skolan idag, för att fira en tjej i klassen som fyllde år.
Ja. Jag försökte. Men lyckades inte.
Nåt gick helt fel, o den smakade istället morotsomelett. Inte riktigt lika bra, när jag ville göra en efterrätt.

Efter kakan tog jag en dusch, diskade o lite så.
När jag sen skulle gå o lägga mig kände jag mig lite darrig o konstig. Funderade på vad jag ätit till kvällsmat, o kom på att jag inte ätit sen lunchen i skolan. Klockan 13!
För att inte må dåligt tog jag mig en liten skål röda vindruvor, o sen somnade jag.

Idag när jag vaknade var jag inte hungrig. Det dröjde till ett litet tag innan frukosten i skolan tills jag kände mig hungrig. Fyllde dock min stackars mage med lite mjölk, för att inte må illa. Har klarat mig rätt bra, förutom en lite konstig känsla i magen... O huvudvärk, för jag har heller inte varit törstig. Mycket märkligt.
Ikväll måste jag se till att äta något. Jag tror inte jag fungerar optimalt, när jag bara äter två gånger om dagen.


När jag tog fram druvorna igår tappade jag en- till Kurrys stora glädje. Han for runt i hela lägenheten o jagade den där druvan. Just nu funderar jag på vart den tog vägen. Jag tänker på att det nånstans- vart som helst- i min lägenhet ligger en liten druva o ruttnar...